Rebeccas tankar

Var pa en debatt mellan alla kandidater i ett av valdistrikten (riding) i Toronto igar. Det var intressant, men precis som hemma för mycket social ingenjörskonst. När ska politker fatta att det inte blir bättre ju mer de lägger sig i. Inte ens liberaler kan lata bli att lägga vantarna i allt. Människor klarar tydligen inte av att ta hand om sig själva längre. "We will provide for this and that", e vad de säger hela tiden. Jag tycker det e bra att de vill satsa pengar pa barn, som childcare och skola men ngn matta far det váll vara. Speciellt som när de säger att skatten som Toronto- och Ontariobor betalar till det federala ska tillbaka till provinsen, varför inte bara lata bli att ta skatten fran början, eller lata det provinsiella parlamentet ta ut skatten. Det var en rolig kille med i debatten fran liberterian party, han var liksom konsekvent med att han inte ville göra nagonting om han kom in i parlamentet, bara lata folk sköta sig själva, och sa prata han en del om äganderätten, men när det kom till copy right sa var han inte sa mycket för det eftersom man kunde sprida saker pa internet sa lätt. Jag blir ocksa förvanad när den konservativa regeringen vill skära ner pa bidrag till konstnärer, blir alla jte arga och lovar att höja det. En kvinna sa (den liberala kandidaten tror jag) att det fanns en jte duktig kvinnlig konstnär som inte skulle kunna klara sig utan sitt bidrag. Men om man e jte duktig sa kan man väll sälja sina grejer och klara sig, eller? Det e ju inte sa at jag far pengar av staten för att forska pa ngt protein som ingen bryr sig. Jag far ju bara pengar om man tror att forskningen kan leda till att t.ex lösa ett sjukdomsproblem, inte för att jag tycker det är kul att labba.